Nu är semester avklarad och man är tillbaka efter 5 veckors semester och över 1 månads sjukskrivning innan det för min rygg.
Det är mycket blandade känslor. Den senaste tiden känns det som om motgångar har skapat motgångar.
Vänner som har svikit och finns inte längre kvar i mitt liv. Man kan se det som både gott och ont.
Men det värsta är att man inte längre har någon vän att vända sig till, ta en fika med eller bara snacka skit med.
Tänker på det varje dag, ska jag leva hela mitt liv utan en endast vän. Den frågan kommer alltid finnas tyvärr.

Jag har en rygg som inte heller är på min sida. Har nått som kallas skolios och med det menas att min rygg är sne. Jag är Även väldigt överrörlig i mina leder vilket förvärrar min skolios.
Den är inte tillräckligt sne för att dom ska kunna göra nått, och för mkt sne för att jag inte ska ha någon smärta...

Nu till det som denna lilla blogg handlar om, våra försök att skaffa barn.
Jag kan inte påstå att det hänt nått nytt på den fronten. Jag äter mina tabletter (pregtime) tredje mensdagen.. Men fortfarande inga tecken på lycka.

Har i några dagar försökt registrera min ägglossning men det verkar som om den har uteblivit denna månad, vilket gör att man blir så fruktansvärt besviken.
Man får lixom hantera två förluster i ett och det suger.
Som vanligt får man hoppas på nästa månad.
Ska hämta ut mitt sista recept på pregtime i veckan. Det är sista chansen nu innan vi åter igen måste ta kontakt med våran gynekolog.
Vad nästa steg är har vi ingen aning om. Men jag orkar inte bli besviken hela tiden.
Dessutom så gör tabletterna att humöret är i botten, man känner sig allmänt nere och är sur.
Jag är inte den människan som är sur och arg hela tiden för minsta.
Det enda jag vill är att få känna den där lyckan som så många andra får.

Motgångar skapar motgångar!