Ibland, eller väldigt ofta blir det inte som man vill. Denna månade kändes det verkligen som om att jag inte skulle få min jäkla mens...magen kändes helt annorlunda mot vad den brukar. Kände mig lite halft illamående på morgonen och kvällen. Kunde till och med säga till Elias, denna månad händer det. Men tyvärr så var inte fallet, fick min mens igår och det smärtar så förbannat mycket. Det är inte ofta jag blir ledsen, men igår så kunde jag inte hålla emot tårarna. Det är för jäkligt att det ska vara så här. Att det ska vara så himla svårt. Man känner en sån ilska mot folk som har lyckats och dom som lyckats men valt att ta bort det. Det är nog mer en stor svartsjuka mot dom som lyckats, men självklart en glädje för dom. För att behöva hoppas och försöka hela tiden gör att man mår så otroligt dåligt, och det vill jag inte att någon ska behöva gå igenom. Det som gäller nu är att bara ruska på sig och försöka le. Imorgon ska jag börja ta mina tabletter igen för att göra det "lättare". Man får helt enkelt hoppas på det bästa. Det svider men det finns inget vi kan göra.