Glömde ju skriva innan att vi fick svar från E:s sperma analys och allt var helt okej.
Så nu är det konstaterat att det är nått med mig, och jag hoppas att allt bara kan lösa sig snart.

Allt det här är så svårt att försöka förklara för att folk ska på något vis förstå hur fruktansvärt jobbigt detta är. hur mycket det tar på krafterna.
Dom som vet om detta säger: sluta tänka på det..
Hur lätt tror ni det är? försök sluta tänka på nått som ni så sjukt mycket vill ha..det är i stort sett omöjligt.
Så det tipset hjälper inte speciellt mycket.

Jag ber om ursäkt för att det inte uppdaterats så speciellt mycket här nu på ett tag. Men har haft en massa att göra så jag har helt glömt bort att blogga.


Det har i alla fall gott en tid sen jag var hos gyn, och jag har inte ont alls längre nu. Mitt uppdrag för nästa besök som kommer bli rund den 13 var att testa med ägglossningstestet. Jag fick order om att börja den 20/5 och jag började även då till den 24/5 och under dessa dagar regestrerades inget LH-Värde.
Skulle köpt nya till dagen efter men vimsig som är så glämde man bort att köpa så antingen hade jag ingen ägglossning eller så missade jag den denna månad.

Måste endån ringa gyn för att boka tiden till att kolla mina ägg. Han ville se hur dom utvecklades.

Jag kunde inte låta bli så jag stack till gymmet igen innan. Har ju endån inget att göra idag när man är ledig.
Runt 3 tiden ska vi iväg till E:s föräldrar och grilla och fira hans födelsedag!

Egentligen så ska vi inte äta nått annat än den kost vi nu har ätit, men ibland får man unna sig lite bara man inte överdriver det hela..hehe

Jag kan lägga upp ett kostschema som vi går efter om ni vill. Inget märkvärdigt men det funkar ju uppenbarligen, hehe

God morgon!
Jag har ju lagt min träning på is denna vecka efter som jag har haft så ont.
Men idag när jag vaknade hade jag knappt ont längre och jag kunde ge mig ut på min morgonrunda med mitt hjärta!
Kändes OEHÖRT sköönt!

Vi har nämligen börjat träna för 3 veckor sen och mitt mål är att gå ner 29kg när jag är klar. Nu betyder ju inte detta att jag är den största människan, och heller inte den minsta. jag är dock lite överviktig och vill gå ner en aning!
Hur eller hur så har jag lyckas med att gå ner 5,4kg än så länge så det är jag mycket stolt över.

Idag vaknade jag som sagt med sjuka smärtor i magen, 10 gg värre än mensvärken man brukar ha.
Jag ringde ju Gyn och fick en ny tid idag vid kl 14.00.

När jag kommer dit så berättar hon i reseptionen att jag var den första hos dom som har haft så ont så länge och så mycket som jag har. vilket gör ju inte saken bättre, räcker det lixom inte med den skiten som jag redan får stå ut med?

Väl inne hos gyn så fick jag ju såklart lägga mig i stolen igen och han fick kolla så all saltlösning som han rensade mina äggledare med hade tömts, eller så att det inte har lagt sig någon annan stans. Men allt såg ju naturligtvis bra ut.
Det visade sig istället att jag förmodligen fått en infektion efter ingreppet och måste nu äta Flagyl 3 gånger om dagen, Doxyferm 2 st om dagen, Paracetamol Apofri och Ipren i tio dagar.

Jag fick ju naturligtvis ringa chefen igen och säga att jag skulle tillbaka till gyn och att jag förmodligen inte dök upp idag heller.

Jag har börjat att fundera på om jag har slagit sönder en spegel och har 7 års olycka efter som allt drabbar mig hela tiden, tycker inte det finns någon rättvisa i allt som händer just nu. Från den minsa saken till den största!

Efter besöket hos gyn i går så kunde smärtan sitta i ett tag men att det skulle hjälpa med att ta dom där två värktabletterna jag fick.
Jag var där vi 11.30 och vid 14.00 hade jag fortfarande sjukt ont. Jag fick gå in till min chef för att förklara lite ytligt för han att jag hade väldigt ont och att jag kanske måste ta mig hem om jag inte orkar. Ringde även till gyn för att kolla om ja skulle ha så här ont så här länge och det skulle väll vara normalt.
Jag orkade med 1 1/2 timma igår sen cyklade jag hem och la mig på soffan resten av dagen/Kvällen.

Natten har varit förjäklig det gick från mens smärta till att det känns som någon slagit dig riktigt hårt i magen, eller att du har en sån svår håll fast mitt i magen istället för sidan. Jag kunde knappt röra mig.
Jag har knappt sovit nått inatt och i morse vaknade jag vid 8 av att smärtan har gott över i mens smärta igen och en väldigt intensiv sådan.

Ringde till gyn igen och frågade om det fortfarande skulle sitta i, hon kunde inte svara på det utan var tvungen att kolla med läkaren. Hon skulle återkomma under förmiddagen.

Jo tack, här ligger man i sängen med sjuk smärta. Stoppat i mig 2 stycken 500mg panodil men det verkar inte hjälpa =(

Det hade nu gott 5 månader sen vi var hos gyn och vi hade fortfarnde inte lyckats med det vi längtar efter så mycket.
Under 5 månader lyckades jag pricka in min ägglossning 4 av 5 gånger, så chanser det har vi haft!

Jag ringer åter igen till gyn, förklarar att jag har varit där tidigare och att vi då fick råd om att använda ägglossningstest. Hon reagerade själv på att det har gott en tid på 5 månader utan resultat.

Vi fick nu en ny tid igen för en fortsatt undersökning. Han ställde åter igen en massa frågor för att på något sätt kunna analysera vad om kan vara fel och vad som behövs göras.

Denna gången skulle min pojkvänn få lämna ett sperma prov för att kolla så att dom lever som dom ska.
Jag fick ta mig till läkaren för att ta en massa prover och se så mina värden var bra.

Nu är vi framme på gårdagen...Och igår hade jag en ny tid hos gyn.

Han berätttade för mig att mina prover jag tog förra veckan var bra och allt på den fronten var okej.
Även att proverna visade sig vara bra så var jag fortfarande väldigt nervös då jag var helt själv och visste på ett ungefär vad som skulle ske där efter.

Jag fick åter igen lägga mig i gyn stolen och nu var det en spolning av mina äggledare som väntade.
Jag mins inte alls vad han hade sagt att det innebar förra gången jag var hos han, men jag förstod snabbt..
Jag fick det förklarat för mig att dom använder en "balong" en väldigt väldigt liten sådan för att komma åt att spola mina äggledare.
Det skulle kännas som lite mensvärk och det gjorde det fast 5 gånger värre.
Det var väldigt obehagligt och man kände smärtan väl...
Det tog ju ett tag att spola dom rena och efteråt fick jag två värkltabletter för smärtan och två tablätter för infektionsrisk.

Det tog ett bra tag innan jag vågade be om hjälp. Jag pratade lite med min mamma om det och hon tyckte att jag skulle be om en undersökning för om jag kanske kunde ha nått som heter Endometrios.

Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinna, eller rester av den, inte bara finns i livmodern, utan även utanför bland de inre organen. 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios. 

Jag skaffade mig sedan mod att ringa till gyn och förklarade att jag gärna skulle vilja komma på en sån undersökning, då min mamma har det och att jag är rädd att jag kanske kan ha det efter som jag inte lyckas att bli gravid.

Jag fick en tid så jag och min pojkvänn gick dit. Han frågade massa frågor, när jag har mens är den regelbunden osv osv.
Till en början kändes det väldigt obekvämt att sitta och prata med en främmande människa på det där viset. Men allt efter som kändes det bättre och han var mycket trevlig att prata med.

Jag fick sedan gå in i ett annat rum och lägga mig i den där gyn stolen som är såå obekväm. Men alla måste vi göra det. Han kollade runt med ultraljudet för att se om han kunde se någon endomentrios, han kunde inte se något och jag blir självklart lättad.

Efter det besöket fick vi tips om att vi kunde börja använda ägglossningstest och det har vi nu försökt med sen i December.

Som jag skriver i presentationen till vänster så kommer denna bloggen att handla om hur vi kämpar om att få barn.
Hur vi mår, vad vi känner och hur vi nu gör för att försöka få vardagen så normal som möjligt.

Jag kan börja min historia med att redan för 3-4 år sedan med min ex pojkvänn så slutade jag att äta p-piller för att sen låta naturen ha sin gång.
Vi försökte väll inte riktigt att få barn planerat, utan mer hände det så hände det.
Men det gjorde det aldrig.
Nu i efter hand är jag väldigt glad över att det inte blev något då vi inte är ett par idag.

Idag har jag en ny helt underbar pojkvänn som jag älskar över allt annat och nu har vi kommit till det stadiet att vi har bestämt oss för att försöka få barn.
Jag slutade åter igen att äta mina p-piller ihop om att jag nu skulle lyckas denna gången, men nu har det gott mer än ett halår sen vi började försöka lite smått och varje månad har varit en besvikelse.