Sen sist jag skrev, har det inte hänt så speciellt mycket.
Jag hittade nått på nätet om att det finns nått som heter patientnämden.
Dom finns för människor som behöver hjälp inom vården.

Hur eller hur så mejlade jag dom och förklarade våran situation. Hon skriver då tillbaka att hon gärna vill få kontakt med mig på telefon. Så jag skickar mitt numer. Efter en kort stund ringer dom upp och försöker hjälpa mig så bra dom kan.
Hon ger mig ett nr till någon som skulle vara överhuvudet inom detta i Kalmar län. Och tycker att ja ska ringa till den här mannen och bara ställa frågan varför det är 25 år. Om han nu inte skulle ha ett bra svar på de kunde vi gå vidare med det.

Helt ärligt så har jag inte ens försökt få tag på den här människan. Jag känner att allt är bara för mycket nu. Att det endån bara är för gäves.

Vi har pratat om och varit i kontakt med en klinik som heter storkkliniken i Danmark.
Det är inte samma regler där som i Sverige för att få göra IVF. Så vi har pratat om att vi ska boka in en tid efter midsommar. Eller kanske tidigare.
Det kräver dock planering och endel pengar, så skattepengarna kommer till stor nytta.
För er som är nyfikna så kan ni kika in här http://www.storkklinik.dk/se/

För er som tänker läsa, det kommer bli en del att läsa. Detta skriver jag för att få ur mig allt...

Vet inte hur många som vet, men vi skulle ha fått göra en IVF-behandling. (provrörsbefrukning)
Vår gynekolog började skriva remisser för att vi skulle få göra det när vi var där innan jul. Men i skrivandets stund så ser han att Elias in är 25 år. Vilket gör att vi inte fick göra någon IVF behandling för än han är 25. Vilket är 1 år kvar.

Efter det beskedet har jag försökt hitta nått på nätet som kan hjälpa oss att få göra det en då, utan resultat. Fram tills i helgen då jag sökte runt och hittade en sida som heter barnlängtan. Det är en organisation som kämpar för att alla ska ha rätt att skaffa barn med hjälp gratis.

Så jag läste lite på deras sida och beslöt mig då för att kontakta dom för att se om dom kunde hjälpa oss.

Glad som attan att jag fick svar. Hans svar var att vi har rätt till IVF efter som jag är 25. berättade att det kom en ny lag i januari om ålders diskriminering. Vilket det är i detta fall.
Så han säger att jag ska ringa Kalmar landsting och prata med dom där och blir vi nekade IVF behandling så skulle man kunna anmäla dom för just ålders diskriminering.

Jag har sen i morse och flera månader innan det försökt samla mod att ringa runt för att få hjälp.
Så det var nu det gällde.
Ringde till landstinget, och blev kopplad till Gyn mottagningen i Kalmar tror jag.
Förklarar då hela våran situation för den här damen som även var snäsen och otrevlig. Hon hade ingen aning om varken åldersgräns på IVF eller någon ny lag. Så jag frågar, vart ska jag vända mig?
Ingen aning blir svaret. Testa ring till Linköping.
Men enligt det jag fått reda på så är dessa regler från kommun till kommun vilket betyder att Linköping inte har nått med vad Kalmar kommun har för regler.

Hur eller hur kunde hon inte hjälpa mig.!

Ringer då till privata Gyn här i stan där vi varit innan.
Berättar då åter igen hur läget ligger till och jag möts igen av en förvånad människa i andra änden.
Hon vet att reglerna säger 25 men inget om någon ny lag.
Vi pratar en stund om var man kan vända sig osv osv men hon tycker då ja åter igen ska ringa till landstinget.


Detta är sååå förbannat jobbigt. Att jag ska behöva ringa runt till halva länet och berätta våran historia för främmande människor som egentligen skiter i vilket.

Jag brukar inte ha svårt att ringa om saker men detta är så personligt och nära in på att man blir ledsen så fort man tänker på det. Sen att man ska mötas av hemska människor när man redan har det svårt.

Folk undrar nog, varför väntar ni inte det är ju bara 1 år kvar.
Jo men 1 år är mycket.
Jag är 25, 26 år i sep.
När Elias är 25 så är jag 27.
När vi väl ska få göra IVF så får vi ställa oss i kö i MINST 1 1/2 år vilket betyder att jag då är nästan 29 år. Skulle det då inte funka på första försöket så tar det ännu längre tid vilket betyder att ja är över 30 innan vi har vårt första barn.

Jag blir ledsen bara ja tänker på det, för det är faan inte rättvist!

Jag har hela tiden sen jul känner att jag inte brytt mig om allt runt det här som innan. Men jag har nog tänkt på det mer än jag själv vet om.

Som alla säger: sluta tänk på det så kommer det. Ta er i arslet!


Så, vart faan ska man ringa nästa gång och berätta för en främmande människa som egentligen skiter i vilket?!

Nu är semester avklarad och man är tillbaka efter 5 veckors semester och över 1 månads sjukskrivning innan det för min rygg.
Det är mycket blandade känslor. Den senaste tiden känns det som om motgångar har skapat motgångar.
Vänner som har svikit och finns inte längre kvar i mitt liv. Man kan se det som både gott och ont.
Men det värsta är att man inte längre har någon vän att vända sig till, ta en fika med eller bara snacka skit med.
Tänker på det varje dag, ska jag leva hela mitt liv utan en endast vän. Den frågan kommer alltid finnas tyvärr.

Jag har en rygg som inte heller är på min sida. Har nått som kallas skolios och med det menas att min rygg är sne. Jag är Även väldigt överrörlig i mina leder vilket förvärrar min skolios.
Den är inte tillräckligt sne för att dom ska kunna göra nått, och för mkt sne för att jag inte ska ha någon smärta...

Nu till det som denna lilla blogg handlar om, våra försök att skaffa barn.
Jag kan inte påstå att det hänt nått nytt på den fronten. Jag äter mina tabletter (pregtime) tredje mensdagen.. Men fortfarande inga tecken på lycka.

Har i några dagar försökt registrera min ägglossning men det verkar som om den har uteblivit denna månad, vilket gör att man blir så fruktansvärt besviken.
Man får lixom hantera två förluster i ett och det suger.
Som vanligt får man hoppas på nästa månad.
Ska hämta ut mitt sista recept på pregtime i veckan. Det är sista chansen nu innan vi åter igen måste ta kontakt med våran gynekolog.
Vad nästa steg är har vi ingen aning om. Men jag orkar inte bli besviken hela tiden.
Dessutom så gör tabletterna att humöret är i botten, man känner sig allmänt nere och är sur.
Jag är inte den människan som är sur och arg hela tiden för minsta.
Det enda jag vill är att få känna den där lyckan som så många andra får.

Motgångar skapar motgångar!

Ibland, eller väldigt ofta blir det inte som man vill. Denna månade kändes det verkligen som om att jag inte skulle få min jäkla mens...magen kändes helt annorlunda mot vad den brukar. Kände mig lite halft illamående på morgonen och kvällen. Kunde till och med säga till Elias, denna månad händer det. Men tyvärr så var inte fallet, fick min mens igår och det smärtar så förbannat mycket. Det är inte ofta jag blir ledsen, men igår så kunde jag inte hålla emot tårarna. Det är för jäkligt att det ska vara så här. Att det ska vara så himla svårt. Man känner en sån ilska mot folk som har lyckats och dom som lyckats men valt att ta bort det. Det är nog mer en stor svartsjuka mot dom som lyckats, men självklart en glädje för dom. För att behöva hoppas och försöka hela tiden gör att man mår så otroligt dåligt, och det vill jag inte att någon ska behöva gå igenom. Det som gäller nu är att bara ruska på sig och försöka le. Imorgon ska jag börja ta mina tabletter igen för att göra det "lättare". Man får helt enkelt hoppas på det bästa. Det svider men det finns inget vi kan göra.

Känner mig ganska svullen i magen idag, men jag tror det är för dom där tabletterna jag skulle äta vid mensen har satt igång allt nu.
Frågade lite extra mycket igår om hur allt funkade. Så jag fick en förklaring.

För patienter med störd ägglossning tillämpas hormonell stimulering av ägglossningen. Denna görs med preparatet Pergotime som jag fick äta under min 3 mensdag till den 7 dagen.
Tabletten "lurar" hypofysen att insöndra mer hormon som stimulerar äggstockarna.

Undersökning med ultraljud görs vanligen den första cykeln omkring dag 13.
Man ser då en större äggblåsa utvecklas och om livmorns slemhinna blivit förtjockad. Man kan även bedöma om livmoderhalsens sekret blivit lagom vattning.

Så nu hoppas jag på att allt kommer gå vägen denna månad. Annars får jag äta tabletterna nästa mens igen.

Jag fick ju positivt på ägglossningstestet både i går kväll och i morse, så nu gäller det, Hihi