Idag har det nog varit den värsta dagen när det gäller allt det här om barlösheten.

Jag har sökt så länge efter svar...

Jag själv har tappat hoppet, orken och styrkan till att fortsätta ringa runt efter svar. Efter alla dåliga bemötande, folk som inte vet m.m

Så denna gången tog jag min mamma till hjälp.
Hon har idag ringt runt till olika ställen bland annat så ringde hon till gyn i Kalmar. Dit som jag tidigare har ringt för att hitta svar men utan framgång.

Men denna gången så lyckades mamma...
Hon fick reda på att för en kvinna är åldern 19-38 år mannen 19-55 år (Osäker på högsta åldern på mannen).

Jag har äntligen fått mitt svar som jag har letat efter i nästan 1 år nu. Jag trodde att jag skulle bli glad av att jag faktiskt har haft rätt hela tiden. Men jag känner mig mer tom, ensam och fruktansvärt fel behandlad. självklart är det inte bara jag utan även Elias.

Jag kan känna så här, gynekologen i Oskarshamn har försummat 1 år för oss.
Vissa kanske tänker "Det är väll inget " men tänk då så här.
1 år för oss hade kunnat betyda att vi kanske hade fått göra vårt IVF nu. vi kanske var på gång nu på riktigt. Vi hade kommit 1 år i en kö som kan vara mellan 1-2 år..

Jag känner mig bara så ledsen just nu.
Jag kommer på Måndag ringa till gyn i Oskarshamn och fråga vart fasen han har fått sin 25 års gräns ifrån. Alla regler är från län till län, inte kommun till kommun.

Jag är bara så tom...!